Sjukskriven i två veckor vart jag. INTE skoj, inte heller skoj när man ringer till jobbet å berättar å samtidigt får reda på att jobbet inte längre har råd att ha kvar mig.
Så då var man en looser igen.
Det höll ju i sig länge det där med att känna sig normal och lite värdefull.
Jag måste varit Hitler i mitt tidigare liv för nåt får jag sota för nu.
Jag skulle LÄTT kunna bryta ihop totalt nu.
Dom senaste dagarna har jag Varit orolig för min huvudvärk, haft en människa skrikit åt mig att jag inte är en bra mamma till mina barn å att jag är ett psycho, dum i huvudet och en egoist (jag sa samma sak tillbaka, så jävla elak är jag), jag har haft kärleksbekymmer, jag har förlorat jobbet, jag är sjukskriven.
Men nej då, det är inte synd om mig, jag har bara svårigheter att andas, få ordning på mitt liv och förstå meningen med allt detta just nu.
Men, det kommer säkert nåt gott ur detta oxå, jag väntar med spänning iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiironiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
0 kommentarer:
Skicka en kommentar