En mil vart det i promenadskorna med fina Mickis.
Det var länge sen och det var riktigt riktigt kul att få lite tid å prata om allt och inget.
Tänk va livet kan ändras och jag är otroligt glad och stolt över denna vackra tjej.
All kärlek till dig gumman.
Vi hade även oturen att få se några härliga paddor på vägen vilket gjorde att jag nästan fick hjärtattack.
Jag skrek iallafall väldigt mycket och högt.
hahaha fy fasen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar