När morgonen är stressig. Iallafalll i mitt huvud när klockan är tio i åtta och killarna fortfarande inte fått på sig kläder, fortfarande käkar frukost, inte har packat skolväskan....ja då känner jag lite stress.
Man får ju rodda ihop allt, och vi hinner alltid men det blir ändå kaos i mitt huvud. Å så glömmer någon nåt, å så står smöret framme och det är du ju mamma som fixar, och följden blir då att det blir JAG som är sen. "Och du som sa att VI skulle skynda oss"
Släpper av kidsen vid skolan, varav en vägrar ge mig en kram och säga hej då. Det gör så jäkla ont i mammahjärtat att lämna över till pappavecka med ett sånt avslut.
Skjutsar hem Skägget som blir sur för att jag är sur som gnäller och ältar. Jag vet att jag kan vara jobbig så. Han säger inte heller hej då. Så där sitter jag nu och gråter i bilen själv.
Åker till skolan, tar med det som glömdes och snor en kram. Känns bättre nu.
