Jag har förståelse för det. Jag önskar att jag var sån hela tiden som "hon" är.
Den här glada, sociala, öppna, skrattande och omtyckta personen. Jag är ju henne rätt mycket. En ganska stor del av mig och i umgänge med 99% av dom jag känner. Men den här andra Anneli som är sådär sårbar på riktigt, henne har vissa fått se en glimt av men väldigt få har upptäckt hela henne. Tror faktiskt inte nån har det. Hon håller sig gömd. Hon kommer ofta fram när det har hänt nåt som påverkar och triggar igång en stark känsla. Hon är som ett litet barn som skriker efter uppmärksamhet och bekräftelse och kramar och förståelse. Men det blir åt fel håll. Hon blir dryg som fan. Hon är inte alls så omtyckt som den där som sitter i kassan eller som man träffar en snabbis på stan. Hon är en besvikelse för många. Hon tar energi. Hon är inte elak, bara otroligt skör och spräcklig. Men hon är ärlig. Rakt igenom. Fylld med känslor. Mörka som ljusa. Det är ingen person man presenterar vid ett första möte med nån direkt. Men hon finns där. Bakom det självsäkra leendet som syns så undrar hon alltid om hon duger.
Hon är skitdryg!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar