Min kropp säger verkligen till vad den behöver. Iallafall när det kommer till vila och att ta en paus. Har ju som bekant gått in i väggen förut. Känner igen alla symptom och jag lyssnar numera på dom. Dom är väldigt tydliga och går inte att undvika.
Jag har en inre stress som inte vet några gränser. Jag stressar över ALLT. Stort som smått. Framtiden, nutiden och det som hänt förr. Saker som ska/måste göras. Få ihop livet med nytt schema, kidsens skola och träningar. Hinna träffa familj och vänner. Få ihop ekonomin. Hälsan med träning och kost mm
Även om det kanske inte märks utåt såvärst, sånär som på en viss charmig förvirring så är det tumult inombords.
Nåt jag får leva med och det är ju liksom ett livspussel som många har. Men det verkar som om alla är bättre på att hitta balansen och lugnet än vad jag är.
Nä, Nielsen ska få kristaller i öronen och feber och illamående av allt sånt. Stark kvinna, det är jag det ;-)
Kroppen skriker TA DET LUGNT. ibland måste jag lyssna. Inte ofta, men ibland!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar