Jag har inget direkt spännande att erbjuda. Jag är bara jag. Tråkiga, småtjocka medelålders kvinnan som faktiskt råkar gilla att ligga i soffan och glo på film en hel kväll och kanske rent av somna till den.
Jag tycker att livet är ett äventyr om jag bara kan komma iväg till Västerås på en bio ett par gånger om året. Jag är osäker på så mycket när det kommer till mig och min kropp. Jag kan skratta så jag gråter åt obetydliga skämt och till youTube-klipp på surikater som håller på att somna. När jag älskar vill jag bara vara nära. Lukta och andas in allt det där som fyller mitt hjärta med så mycket värme. Jag är rätt enkel i mitt sätt att leva. Jag bäddar sängen varje dag, oavsett om jag inte hunnit göra det på morgonen så kan jag göra det nån timme innan jag ska lägga mig för det är en speciell känsla att lägga sig i en bäddad säng. Jag kan inte köpa spontana presenter till mina vänner och familj, även om jag tänker flera gånger dagligen på hur mycket dom är värda det och hur gärna jag skulle vilja.
Alltid pank. Mitt humör skiftar lika ofta som jag tar ett nytt andetag. Jag är kanske inte så himla lätt att vara med.
Men, dom människorna som vill ha det och mig i sitt liv, dom uppskattar jag så himla mycket. Och det är dom jag får koncentrera mig på. Mina vänner som står ut med mig, fast jag aldrig hör av mig. Men jag hoppas att dom vet EXAKT hur mycket och hur ofta jag tänker på dem.
Och i allt det där som är jag, så vet jag någonstans att jag faktiskt är helt jäkla OK. Trots allt, eller ska jag kanske säga PÅ GRUND AV allt det där, så är jag bara JAG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar