Träffade en killkompis på jobbet häromdagen.
"Hur är det?" frågar jag.
Han ser jätteglad ut och säger att det är jättebra.
"Är du kär?" klämmer jag ur mig.
Ja, det var han. det där leendet gick inte att ta miste på.
Så ofta blir vi lyckliga pga någon annan.
Så ofta blir vi olyckliga pga någon annan.
När ska vi ta kontroll över våran egen lycka och hitta det där i oss själva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar