När man som vän

Man kan som en bra vän måla in sig lite i ett hörn. 

Har man en vän som har problem i sin relation, låt oss säga att partnern håller på med droger/alkohol/otrogen eller vad det nu kan vara. 

Som vän vill man göra rätt. 

Man vill att kompisen ska lämna sin partner, man hör henne/honom säga att "det här är sista gången" osv

Han/hon är olycklig och mår dåligt och vill prata av sig. 

Som vän vill man att dom ska veta att man bara vill se dom lyckliga, att dom ska lämna skiten och få det liv som är värda och att dom förtjänar all kärlek i världen. 

Men efter X antal gånger så börjar skammen, och istället för att vännen anförtror sig till dig så håller dom tyst. 

För det upprepar sig bara. 

"Det här är sista gången"

Och du svarar samma sak som vanligt: "Du förtjänar bättre, Lämna honom/henne" osv 

Där har du målat in dig i ett hörn. 

Kontakten blir inte lika ärlig och uppriktig längre. 

Vissa samtal undviker man och går det väldigt långt så kanske  ni rent av slutar att umgås.

Dom kanske skäms, dom kanske tycker att du är jobbig, att du tjatar, att du inte förstår mm 

Man kanske ska säga vad man tycker så har man det gjort, och sen bara fortsätta att lyssna och bara finnas där.