Idag har utbrotten haglat och mitt tålamod lyser med sin frånvaro.
Erkänner att jag är helt LOST som mamma till två tweenies.
Hur i hela friden bär man sig åt ?
Hur i hela friden bär man sig åt ?
Är det i dessa stunder då man saknar en liten oskyldig, sovande bebis som man går och skaffar sig en sladdis ??
Smäll i dörrar, skrik, lyssnar inte det minsta, bråkas och slåss HELA TIDEN.
Det är tur säger jag att man älskar dom med varenda liten cell man har i kroppen annars hade Karesuando (Sveriges nordligaste kyrkby) fått sig en ny invånare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar