Känslan som att hela huvudet håller på Att explodera. Tårarna rinner. Av ilska. Av glädje.
Av förvirring. Av frustration. Av frågor. Av kärlek. Av att inte veta.
Oj, det är nu jag lever. Det var såhär det kändes. Alla känslorna. Tumultet. Hjärtat det stora slår så jag får ont i huvudet. Hjärnan den lilla försöker hänga med och säga sitt men får inte komma till tals. Här är det den blodpumpande muskeln som sitter med kronan på guldTronen och bestämmer hur livet ska se ut och upplevas. Och oavsett, så känner vi varandra så väl, jag och hjärtat. Och ingenting kan stoppa oss. Vi är ute på farligt vatten igen. Men vi ger oss inte. Vi ger oss aldrig. Någon dag, någon gång så besegrar vi de stora vågorna. Och kanske är vi lite omtöcknade och skärrade och tilltufsade då. Men jag känner på mig att det är värt det!!!
Ska gråta klart nu. Sen ska jag sova. Och i morgon tar jag nya tag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar