Där rann alla tårar som jag väntat på.
Kollade på Glee. Avsnitt när Finn hade dött (vilket han gjorde i verkligheten oxå)
Fick mig att börja tänka. Tänka på hur skört livet är.
Vi har här och nu. Vi väljer vilka människor vi har och prioriterar i våra liv. Hur mycket tid vi kastar bort på annat oviktigt. Det finns inga garantier för en morgondag.
Jag tänker på min situation som gjort mig lite ledsen på sista tiden.
Jag har gett ALLT, ALLT och lite till. Jag kan inte göra mer nu. Nu måste jag lägga tid och kärlek på dom som bryr sig om mig och vill ha den kärleken och närheten som jag kan erbjuda.
Ingenting har varit bortkastat....ingenting. Men ett nytt kapitel måste skrivas hur svår det än är att få till den första meningen. För ont gör det.
Men måste göra det och med detta Glee-avsnitt i åtanke.
"Jag skulle ha kramat honom mer" sa, hans låtsaspappa.
Kramas. Berätta för dom du älskar att dom är värdefulla för dig. Gör misstag. Lär. Lev. Älska. Förlåt och ta till vara på det vackra som erbjuds. Annars kanske du står där med en ryggsäck full med "jag skulle ha gjort så" "Varför gjorde jag inte det" "Jag gav aldrig honom den där kramen" "Jag berättade aldrig för henne hur fantastisk hon är" "Varför ringde jag aldrig min vän".....osv.
Vet att i skrivandets stund så är detta så stark. Det här är nog något man måste påminna sig själv om titt som tätt.
Men att göra någonting litet varje dag som gör någon annan glad och som får dig själv att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar