fredag 28 september 2012

Att vara jag

Av nån anledning så tror jag att jag helt ärligt skulle kunna komma undan med mord. 
Ok, inte mord...men grejen är att jag har fått nån oförtjänt gloria tilldelat mig. 


Jag är de som är "fin på både utsidan och insidan", jag är den som är "för bra för den och den killen", jag är den som "förtjänar det bästa", den som är så "söt och snäll och go". 








Jag behöver inte ens anstränga mig, varför det har blivit så vet jag inte. 

Kanske för att jag är den som snyftar högst och beklagar mig offentligt.
Begär inte att folk ska tycka synd om mig, men av någon anledning så händer det att människor gör det. 

Vet MASSOR med människor som är snällare, goare, har finare både insida och utsida. 

Men hey, jag ska inte klaga. 

Men, någonstans har det ju blivit fel, när folk kommer mig närma in på livet så lämnar dom mig. 
När dom lärt känna mig och när jag har öppnat mig. 
Jag är inte så "bra" som så många verkar tro. 


Jag har blivit kallad idiot/dum i huvudet/psychokärring/korkad av personer som känner mig väldigt bra. 

Så den här glorian är lite rostig och på sne, och jag är bra jävla knepig och speciell stundtals, annars hade nog livet sett annorlunda ut.
Jag VET dock vad det beror på.  

Inte så många har kommit mig riktigt in på livet, skulle egentligen kunna säga att INGEN har gjort det. 

Jag är ytligt öppen med mina känslor, jag skriver och berättar utan problem att jag är ledsen/glad över den ena och det andra och saker som är jobbiga/roliga å så, men det som ligger längst in och gnager berättar jag inte för någon. 

Men att vara Anneli och att få den fina stämpeln som jag nu verkar ha är faktiskt smickrande och gör livet IBALND lite lättare och IBLAND sätter det en del press på mig ;) 






Inga kommentarer: