Jag har jättesvårt för avsked och separationer av alla dess slag och i massor med olika situationer (som jag skrivit om förut). Jag är ändå aldrig förvånad. Jag förväntar mig inte att människor ska stanna för alltid. Oavsett om det handlar om kärleksrelationer, vänskap, arbetskollegor så är jag alltid beredd i tanken på att det någon gång kommer ett avsked. Inte så att jag tänker på det varje dag, men jag tar det absolut inte för givet att människorna jag har runt mig idag, kommer att stanna för evigt. Men jag är glad varje dag dom är kvar.
Som när tex min BajsCarro ringer mig...Jag blir lika förvånad/lycklig varje gång. Hon hänger kvar, som en gammal graviditets hemorrojd ;-)
Jag tar henne aldrig för givet, för jag vet att jag är sämst på att höra av mig och förväntar mig absolut inte att allt ska ske på hennes initiativ hela tiden. Men hon är en sån som stannar. Och jag är otroligt glad för det. Och hoppas att hon fortsätter med det. Jag uppskattar det enormt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar