"Love your body"

Jag skäms. Jag söker på "Love your body" på Pinterest och hittar MASSOR med bra quotes och fantastiskt vackra tjejer/kvinnor med olika kroppar. 

Kvinnor med kurvor. Kvinnor vi lägger i kategorin Plus-size. Dom visar upp sina vackra otroliga kroppar och dom jobbar på att bli accepterade. Att deras kroppar ska ses som lika sexiga som dom andra smalare modellernas. Och jag skäms att jag sitter här och önskar mig smal. För mig är dom lika vackra som dom smalare modellerna. Men är det hyckleri från min sida om jag samtidigt önskar mig en mindre kropp.  

Det är ju tydligen: Smal=snygg.
För när jag söker på "Sexy body" då ser jag det här:

Och ja, dom är jättesnygga dom oxå. Och det finns kurvor där, men mer accepterade sådana. 

"Fan va snygg du har blivit", fick man höra när man gått ner i vikt. Man slänger ur sig "Å va smal du blivit" som om det faktiskt vore DEN ABSOLUT BÄSTA KOMPLIMANGEN en människa kan få. Man tänker inte på att det kan bero på sjukdom, att någon mår dåligt osv. Det är bara bra liksom. HEMSKT !!!! Det är hemskt vilket pris vi betalar för att bli "lyckliga" (läs:smala) Vilka pengar vi lägger på det. Vilken tid vi lägger på att tänka på det, sträva efter det och bli det.  

Kvinnorna på dom här bilderna kämpar för oss som inte är pinnsmala. Som är lite mjukare, som har valkar, hull och celluliter. Och det är UNDERBART!!! :

Vi hyllar dom, men vi vill inte vara dom. Eller?? Handlar det bara om att acceptera sig själv? Men varför är det lättare att göra när man tappat några kilon. Jo för då tycker folk just det där att "Fan va snygg du har blivit" och vem tycker inte det är kul att få komplimanger. "Va tjock du har blivit, fan va snyggt" hör man aldrig. Kanske utstrålar man mer självförtroende, men ska det verkligen sitta i vikten. Eller sitter det i prestationen att man kunnat äta mindre, tränat mer? Ja, vad vet jag. 

Jag vet bara att det är något vi måste tänka på.

Vi älskar tjejer som står upp för sina mulliga/normala kroppar, men vi vill helst vara smalare än dom. Jag ska verkligen försöka lära mig att tycka om min kropp, älska den, älska kurvorna, älska magen som ser ut som ett draperi på en teaterscen.  För jag kommer aldrig att bli pinnsmal, och idag har jag fått mig en tankeställare. Jag vet inte ens om jag vill bli det längre.

 Jag vill bara älska mig själv. Älska mig oavsett om magen är sladdrig och hänger. Oavsett om rumpan är bred och inte så värst fast. Jag vill lära mig att stå för det. Att acceptera det och att jobba på att få en frisk kropp som jag kan vara stolt över även om den inte är "perfekt" för samhället och mallen.