Jag känner mig inte nöjd med att få ett lite breakdown framför kidsen. Tårarna bara forsade och anledningen är idiotisk. Idiotisk men förståelig för människor som vet hur det känns. Jag vet att det är ok att visa känslor inför barnen. Har alltid gjort det och vet att dom har lättare att visa sina för att det är naturligt och vi gör det här hemma. SMen ibland blir det drygt. Så nu har dom tröstat mig. Världens bästa killar alltså.
Jag vill vara stark. Jag vill klara allt själv. Hatar att be om hjälp och att ta emot hjälp. Och iom det så biter jag ihop så ofta. Försöker ordna allt. Tänker att "allt löser sig" (vilket det alltid gör så småningom) Men ibland tar det bara lite längre tid. Och innan den tiden kommer så kan det bli rätt tufft. Men men, nu har jag lugnat ner mig ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar