Jag hoppas att alla jävla tårar är värt det i slutändan. Att jag kommer att må så jävla bra och bli så lycklig som jag aldrig någonsin kan föreställa mig att jag kan bli just nu.
Jag är trött och förvirrad. Trött och orkeslös och förvirrad. Tänk om jag gör så mycket mer fel än dom jag redan vet om. Tänk om en lättnad befinner sig hos någon annan. Och tänk om någon annan får min lycka just nu.
Nä, att vistas bland folk var ingen höjdare dom få minuter jag gjorde det nyss. Satte igång hela registret. Ja, man är bra charmig allt.
Men jag är ju expert på det här nu. Känslorna. Tillståndet. Måendet. Jag KAN det här. Tyvärr :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar