Ett tag har jag trott att jag gråtit färdigt för en hel livstid och att det var slut på tårar, men den här filmen får mig att totalt bryta ihop.
Det träffar så rätt och det gör så jävla ont stundtals, samtidigt som den värmer och inger hopp.
Vilken resa hon gör och då pratar jag inte om länderna (även om det inte är helt fel heller)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar