onsdag 25 juli 2012

Sämst är jag

hej jag heter Anneli och jag lär väl gå till historien som Världens sämsta mamma.
Efter att ha spenderat eftermiddagen på Eskiln med kidsen Och deras pappa och den andra familjen. 
(Japp ni läste rätt) så ville inte barnen följa med mig hem. 
Ludde grät och ville vara kvar hos pappa och Hugo hängde på.

Jag bet ihop men sen kom tårarna. Fy va värdelös jag känner mig. 
Tycker såååååå synd om barnen som har sån seperationsångest (precis som jag har) varje gång det är byte.
Och dom säger ofta att dom tycker det är jobbigt.
"det här jätte jobbigt att åka fram och tillbaka" Pluttarna då :'(
Dom slits mellan och det är hemsk. 

Men det är ju mest pappa dom är ledsna för att lämna.
Och varje gång dom är här saknar dom honom och vill dit.
Klart att dom Saknar sin pappa det SKA dom ju göra.

Men när dom inte ens vill följa med hem det gör så jävla ont i hjärtat att jag inte finner ord. 
Känner mig onödig, hemsk, värdelös, sämst och att vara den "sämsta föräldern" är ingen roll jag trivs med.

Spelar ingen roll hur mycket man älskar sina barn man blir aldrig tillräcklig.
Jag har inte allt dom vill ha, jag bor inte tjusigt, jag har inte mycket pengar. 
Jag har kärlek men det räcker inte alltid till.

Men när morfar och Anna Skulle köra hem mig så hann vi bara ett par meter så ringde Per och barnen hade ångrat sig.

Är det ok, att ha barnen på det här sättet ?! 
Om dom mår så här dåligt ska man låta dom bo på bara ETT ställe då ?!

Fy fan jag får panik !!!!
För jag vet ju vilket ställe dom skulle välja. 
Det gör ont i hela mig mitt hjärta blöder och jag känner mig som sagt som
VÄRLDENS SÄMSTA PERSON OCH MAMMA.

Story of My life. Aldrig nr 1.

Nu är det mycket "tycksyndommiggnäll" men det här är tankar och känslor som kommer över en ensamstående varannanveckamamma ibland.

Känslomässigt vrak ibland. Å så undrar jag varför barnen hellre vill vara hos deras pappa.

Jag vet ju att det säkert finns nån bra förklaring till varför. Men den här bloggen handlar om känslor INTE fakta.




.......Anneli........

1 kommentar:

Ankie- Ytlighetens raka motsats sa...

Underbara, härliga du... Sänk dig inte. Jag slår vad om att barnen saknar dig precis lika mycket när de är hos sin pappa.
Det är bara det att du ser det inte, för du är inte där.
Var den mamma du är!
Se på din mor, hur hon lyckats.Vi ärver det goda av våra päron.

Lita på mig.
En dag får du tillbaka ALLT du ger.
För du är en underbar mamma och förebild. Och nu har du Ludde mys.
Du är en bättre mamma än många andra.... <3
Puss!