Det var med skräckblandad förtjusning som hittade och läste igenom mitt häfte som Marie gjorde till mig när jag var 20 år och jag inser att det fasen inte är så mycket som har ändrats på 15 år.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Om inte annat så är det iallafall ett tecken på att jag ÄR så här.
Hahaha, Tack Marie för härliga minnen !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar