Obeskrivligt

För lite mer än ett år sedan stod jag och balanserade på en tunn lina över ett stort stup. 

Jag fick soc-bidrag, jag var tvungen att sälja saker för att ha råd med räkningar och jag fick sålla vilka räkningar jag skulle skjuta på osv. 

Kylen och frysen ekade ständigt tomma. 

Ångesten över att barnen skulle komma och jag inte hade mat åt dom (vilket iofs alltid ordnade sig), att vi inte skulle kunna hitta på någonting, den ångesten är fruktansvärd. 

Hade varit arbetslös i så många år att jag helt och fullt ut tappat all tro på mig själv. 

VÄRDELÖS. 

Så beskrev och tänkte jag om mig själv. 

Jag duger inte till någonting. 

Vilken arbetsgivare skulle vilja anställa MIG, jag som inte kan någonting, jag som inte kan lära mig nåt, jag som är så trög och VÄRDELÖS !

Värdelös= Helt utan värde. 

Idag skrev jag på papper för en FAST ANSTÄLLNING på ICA. 

Tårarna rinner när jag skriver det här för den här känslan är obeskrivlig. 

Jag är trygg nu. 

Jag är någon, jag är "Ica-tanten", och för mig är det lika bra som vilket höjdarjobb som helst.

Livet vänder.

Det har det gjort för mig. 

Nu ska jag njuta av min semester för om fyra veckor återgår jag till mitt fasta jobb. 

Verkar som det blir semester även nästa år ;)