Alla lär vi oss saker på olika sätt.
Vi mognar i våran egen takt och vi måste gå igenom olika saker innan vi "hittar hem" (om man någonsin gör det).
Vissa måste gå igenom dåliga förhållanden, vissa måste festa gärnet en period, vissa måste flytta utomlands, vissa måste ligga med en mängd olika människor, vissa måste jobba med saker som dom inte gillar, vissa måste vara på botten för att hitta upp igen, vissa kanske måste skriva allt som sker i deras liv på FB i hopp om bekräftelse ;), vissa kanske skriver blogg och avslöjar för mycket ;), vissa kanske köper alldeles för dyra prylar, vissa kanske rakar av sig håret eller hänger naken i en rivningskula (Brittan och Miley), vissa personer måste göra en massa dålig/idiotiska/patetiska/spännande/härliga/vågade/annorlunda val som andra med all förståelse kan ifrågasätta.
Men frågan är om det är inte dom som kliver fram sen, med den största insikten om livet.
Utan att göra misstag, hur ska vi då lära oss.
Visst finns det felfria människor som aldrig gör något dumt i hela sitt liv och som kan ta och kasta den där första stenen.
Ja det är dom människorna utan insikt.
Dom som bara går omkring och tror att "alla andra" är dom största förlorarna.
(Här är min dumhet, jag dömer dom, jag blir arg på människor som dömer och jag gör det själv. Dom har sina anledningar och jag har mina)
För mig är det solklart att dom mest intressanta människorna är dom som på något sätt LEVER, dom som har sina vackra sköra brister och som utvecklas och inser.
Jag är inte där än, jag har inte hittat hem.
Men jag vet vem jag är till en viss del, jag vet vad jag gör och ibland vet jag till och med varför ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar