Det är ändå en liten bitterljuv känsla när kidsen lagt sig.
Det är otroligt skönt att få andas och titta på TV och bara ta det lugnt. Men samtidigt så hatar jag tystnaden och ensamheten. Jag är inge bra på att vara ensam. Eller jo, vissa stunder.
Men för det mesta trakasserar jag alla mina 678 vänner på FB med meningslösa statusuppdateringar i hopp om att någon kanske svarar på nån utav dom. Känner mig inte lika ensam då.
Jo då, jag hör hur tragiskt detta låter.
Men, ja så är det faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar