Idag för första gången på evigheter så har jag gråtit för att jag varit ledsen.
Inga floder, men väl några tårar. Annars har jag gråtit till nån film. Eller nåt fint youtube-klipp typ.
Har varit ledsen flera gånger, men aldrig fått till någon gråt. Tårarna har inte trängt fram. vet inte varför. Men idag gjorde dom det. Kände min känslomässigt utmattad.
Mycket turbulent på insidan nu. Stress över att inte ha nån bil. Att fixa skjuts överallt. Privata bekymmer och ett myller av tankar.
Och det är när barnen kommer, det är då jag känner saker. Det är som om dom plockar fram mina känslor som jag varannan vecka tränar bort eller bara stoppar undan och ignorerar. Liksom stänger av helt.
Men dom kommer med känslorna. Dom packas upp samtidigt som fotbollsskorna och läsläxan ur skolväskan. Men känslor är bra. Men jag hade nästan glömt bort hur det var att vara ledsen och gråta. Ska jag vara tacksam för att jag känner kanske? Ja, jag får välja att vara det.
Jag känner, alltså lever jag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar