Bråk med barnen vid läggningen, men det ordnade sig till slut. Dom ville behålla mig som mamma innan vi sa god natt. Tur!!!
..................
"Jag saknar sig mindre och mindre" men ja det var för nån timme sen det.
Åååååååå jag och alla mina "stabila" känslor liksom. Aaaarrgghh
Och även om jag försöker låta bli så skriker hela mitt hjärta efter honom just nu. Ett livstecken.....någonting.
Å jag är så patetisk och en sån idiot!
Det gör bara så ont att sakna.....Jag är så JÄVLA TRÖTT på att sakna och vara ledsen. När dom känslorna dyker upp så skäms jag nästan för mig själv. Men men, sån är jag. Alltid nån som gottar sig i det.
Nu ska jag sova.
Tack å go natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar