Det går onekligen väldigt mycket hit och dit och upp och ner. Mitt allmänna tillstånd är väl kanske inte 100. Jag känner mig dryg, trött, reserverad, orolig, stressad.....jag stannar där.
Kämpar varje dag med att göra rätt, välja rätt, tänka rätt, tänka på mig själv, tänka på mina barn, tänka på mitt jobb, tänka på att få livet att gå ihop när knoppen inte funkar.
När det mesta är kaos då kan lite göra så mycket.
Man grabbar tag i dom små guldkornen som är dom absolut bästa när man ser till livets meny.
En vän som ringer och kollar hur jag mår. Hon kan hon.....
Ett brev i sängen......finns inget vackrare än ett brev. Med vackra ord som jag väljer att tro på. Det hjälper mig att överleva dom lite mörkare stunderna.
Säga vad man vill, men han kan han....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar