Promenaden slutade med fulgråt

Den när man ligger i sängen och gråter så mycket så man knappt kan andas. När det känns som om smärtan tar livet av en. När man är så rädd att det alltid kommer att göra såhär ont. När det känns som om man går sönder. 

Nä, skulle behöva lägga mig och sova nu. Har svårt att vara positiv och se hur den här dagen skulle kunna sluta bra. 

Taskig attityd jag vet. Men vissa stunder och dagar är det svårare att plocka fram den där glädjen och se ljuset i mörkret. Man måste tillåta sig att må skit ibland. Bara man inte låter det ta över helt. Och det ska det inte få göra. 

Kämpa kämpa!!

I morgon är en annan dag......