Jag blir arg över något jag tycker mig har all rätt i världen att bli arg över. Personerna blir sura för att jag blir arg. Jag blir då jätteledsen och utvecklar en ångestattack då jag får lite panik när folk är arga och vägrar prata med mig. Att bli ignorerad är det absolut värsta då jag tappar min kontroll lite där.
Sen kan ja börja ge med mig efter ett tag, fast jag fortfarande är lite arg om saker och ting inte blivit utrett. Den andra personen märker oftast det och blir såklart sur på mig igen för att jag fortfarande är sur. DÄR hamnar jag i underläge och startar då operation FJÄSK. Suck!!!! Så det slutar alltid med att JAG oftast ber om ursäkt för MITT beteende och för att JAG överreagerar och för att JAG är så fånig och osäker osv osv osv
Hela mitt jävla liv. Story of my life. Jag är SÄMST på att ståpå mig. Men BÄST på att vara dryg och mesig. Vinnande koncept!??? Ja, för alla andra utom mig själv. Man är bra brilliant alltså. Men sen är det oxå fruktansvärt slöseri med tid och energi på att vara osams med någon oxå. Speciellt om det är någon man tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar