Jag känner mig rätt onödig ibland. I vägen. Dryg. Lite som en börda som måste anpassas efter. Och jag mår jättedåligt över det. Och VEM i hela friden vill umgås med en människa som hela tiden är sur, osäker och energikrävande.
Nej, jag hade flytt från mig själv oxå om jag kunde just nu faktiskt. Men jag är så förvirrad. Orolig. Igårkväll mådde jag skit. Grät som jag inte gjort på länge. Och natten sen då. Vissa saker vill man gärna slippa både se och höra.
Känner mig otillräcklig och maktlös :-(
Längtar till en bättre period där jag känner att det jag gör blir rätt och jag känner mig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar