Vaknade tidigt. Och eftersom det var min första feberfria dag igår så tänkte jag bege mig ut på en morgonpromenad idag för att börja lite lugnt. Men när alternativet är att ligga och lyssna på när Hugo andas i soffan (han somnade där igår) så väljer jag att ta träningen senare idag.
Idag åker dom till deras pappa och spenderar resterande tiden av sommarlovet där. Jag har en sån separationsångest som äter upp mig inifrån. Gråter lite i min ensamhet innan han vaknar.
Sen bita ihop och hoppas att jag inte sedan bryter ihop efter jag lämnat över dom. För då är det dags att vara stark igen. Lasarettet i Västerås väntar. Och då stänger vi av verkligheten ett tag. Bita ihop igen. Slå bort alla dåliga tankar. Överleva och finnas där.
Har en fruktansvärd oro och ångest inom mig just nu. Över väldigt mycket. Har haft dom senaste dagarna. Det försvinner liksom inte heller. Ett härligt tryck för bröstet och som gör att jag känner mig tung.
Lämna barnen. Hälsan och prioriteringar hos närstående. Slut på semestern. Bilen. Ekonomin. Ätit dåligt.
PMS????
Men för att vara lite munter oxå så ser jag tillbaka på min semester och är faktiskt riktigt nöjd. Kidsen. Vädret. Aktiviteterna. Jag har haft det såååå bra. Och det är väl det man måste ta fram när det känns jobbigt.
Jag är tacksam för den här sommaren. Och den är ju inte slut än. Bara ett nytt litet kapitel ska inledas. Vi kämpar på ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar