Hittade den här texten på Saras sida på fejjan idag och det gör ont att läsa den.
Den handlar om missbruk och den är så stark.
Och sista meningen säger ALLT, iallafall för en utomstående.
Och ingen kärlek kan någonsin ersätta dig
För dom som varit i en relation, om det så handlar om par eller familjerelationer eller kanske vänskap så VET man (iallafall när man fått upp ögonen för problemet) att INGEN kärlek i världen, från dig kan ändra på det här problemet/missbruket som den andre personen har.
Det är bara dennes kärlek till sig själv som kan ändra på det.
DU kan inte förändra någon annan och någon annan kan inte förändra sig pga DIG.
Till en början så ja kanske, men det är inte hållbart i längden.
Du är oxå drabbad av sjukdomen som medberoende, men det enda du kan göra är att hela dig själv.
Jag vet inte hur det här med stöttning och hur mycket man ska hjälpa till fungerar, jag har varit i det, men aldrig HJÄLPT någon med det.
"Kom, kom, kom, kom till mig du underbara sjukdom
Slå mig sönder och samman och tvinga mig ned på knä
Injicera all din ondska in i min menlösa kropp
Och på ett fåtal sekunder försvinner alla bekymmer långt, långt bort
För utan mig är du ingenting, är du ingenting
Och utan dig är jag ingenting
Men tillsammans är vi allt
Skada mig, ja skada mig du underbara sjukdom
Beröva mig din frihet, kom och beröva mig mitt liv
Ta mitt hopp, mina drömmar, mina förväntningar inför ett vi
Och förstör dem allesamman, min gudomliga ledstjärna negativ
Ingen glädje kan liknas vid dig
Och ingen erövring kan jämställas med dig
Inget lyckorus kan jämföras med dig
Och ingen kärlek kan någonsin ersätta dig"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar