Jag kan ibland känna mig hjärtlös.
Men jag är inte det, jag är rädd. Ja FORTFARANDE.
Jag tar ibland något steg framåt och vågar för att i nästa sekund backa tillbaka två.
Jag vet att jag klarar av hjärtesorg (har redan varit med om det värsta och det ledde till att jag bara får krama mina barn varannan vecka), ibland blir jag rädd för mig själv att jag tar det så oväntat bra och känner mig kall, men det är ju för att jag skyddat mig.
Jag har inte satsat ALLT, har inte gått ALL IN, och har inte haft för höga förväntningar
(kanske därav att det skiter sig oxå), men det är min försvarsmekanism.
När ska man våga ??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar