Jag har världens bästa Vildingar.
Underbara ungar.
Och dte är så härligt nu när dom blivit så stora att man kan umgås på ett mer "vuxet" sätt.
Satt ju och gosade med Annas lilla nyfödda Simon idag.
Så mysigt och underbart, men inget bebissug infann sig.
Nej, jag vill inte ha fler ungar.
Sorgligt kanske, men jag känner ju att det är VI, och det räcker.
Sen ska man aldrig säga aldrig det har jag lärt mig, men............nä.
Vägrar gå igenom en separation igen där man är tvungen att dela upp det bästa man har.
Känner att vi har ett så starkt band vi tre som har varit ihop ensamma sen snart fyra år tillbaka och att jag mer eller mindre räcker till till båda nu.
(vissa dager räcker jag inte alls till, men hur skulle det då vara med en till bebis?) ;)
Visst anpassar man sig och det skulle alldeles säkert funka, men att börja om med allt igen.
Nej, jag börjar bli gammal nu och jag vill börja leva och göra saker med de två bästa Vildingarna i världen.
Den som lever får se vad framtiden har att säga, men just nu säger jag så här ;)
Alla med massor med barn är så klart världens lyckligaste och det är väl tur att vi alla är olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar