Om jag ska bli inspirerad av någon, så måste det vara en människa som är rätt så lik mig men ändå nåt steg före. Som i träningen tex. Det finns ju MASSOR med folk som är så duktiga och som levererar fantastiska resultat med dieter och stenhård träning. Jag beundrar dom. Men jag kan inte inspireras av dom. Dom är för långt ifrån där jag är.
Jag inspireras av dom som tar modet till sig och går på ett Crossfit-pass (min största fasa). Dom som går och tränar kl 18 när det är som mest folk fast dom är livrädda. Dom med kraftig övervikt som fasar för gymmet, men går dit ändå. Dom som äter bra mat och samtidigt njuter av livets goda. Dom med karaktär och ett jävlaranamma.
Dom som går emot sina rädslor och...bara gör det!!
Dom är mina hjältar och SÅ vill jag oxå bli.
Dom som lyckas med att gå ner i vikt i sin takt, med fantastiska resultat UTAN det där extrema.
Jag kallar det "Extremt" för att jag inte behärskar det. Jag är avundsjuk på dom. Och avundsjuka kan jag inte inspireras av. Det slår jag bort på nåt vis.
Ja, Jag skäms lite för detta.
Dom som vågar lite mer än mig, Som ligger det där lilla steget före och gör fantastiska förändringar. DOM människorna hjälper mig utan att veta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar