En familj har förlorat sin son.
Jag kan ingenting annat än att gråta. Kan inte föreställa mig vad dom går igenom nu. Han fick leva i 21 år. Det är ingenting. En ung kille med hela livet framför sig. Jag lider med familjen, där jag är vän med mamman, som just nu står framför en tid av rent helvete.
Jag säger alltid: Vad vore livet utan barnen?!
Jag vill aldrig veta. Hur hittar man glädjen efter en sån sorg och händelse.
Livet är inte rättvist, men vi måste lära oss att ta vara på det på bästa sätt. Älska för mycket. Säg det för ofta. Kramas och uppskatta dina nära och kära.
Den här nyheten gjorde ont i hela mig. Vila i frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar