Tacksam

Är otroligt tacksam för alla som stannar kvar i mitt liv. Jag är en människa som är otroligt dålig på att höra av mig. Vill inte vara till besvär. Fånigt jag vet. Går ständigt runt med dåligt samvete för alla jag BORDE höra av mig till. Ett sms ett samtal mm. Men jag gör det inte. Jag vet inte varför. Vet hur bra det känns efteråt. Och hur glad man blir. Ungefär som att äta en bra kost. Gör det aldrig, men när det väl händer känner man sig så jäkla nöjd och glad. 

Men jag är iallafall tacksam för dom vännerna som känner mig, vet hur jag är och VET att jag älskar dom och tänker på dagligen. Vet ni hur många människor man hinner tänka på på ett dygn. 

Min syster Liv. Mina vänner BajsCarro. HetC. Andrea. Anna. Linda. Nettan. Nanny. Mickis. Sandra. Min kusin Rebecca. Moster. Min mormor. Pappa. Mamma. Pusslet. MJ. Mina kusiner i USA. Alla syrror. Svärmor och Sara. Mina arbetskamrater som jag gärna skulle umgås mera med. Mina kära vänner i världens bästa mammagrupp. Så många (utan inbördes ordning) som jag tänker på och så lite tid jag ägnar åt att höra av mig. Men jag är en människa med mycket vilja, känslor och omtanke men med väldigt lite "action". Så därför är jag otroligt tacksam för dom som fortfarande finns kvar och som inte glömmer mig. TACK FÖR ATT NI FINNS.