Det var dagen då så himla mycket förändrades, men samtidigt var det som det alltid har varit.
Jag skulle få hjälp den natten, för jag skulle inte få sova ensam efter att ha blivit sövd och opererad. Den där otäcka knölen som ingen visste vad det var skulle väck. Det var mycket viktigt sas det. För annars skulle operationen inte få bli av. Jag hade ordnat så jag hade någon som skulle ta hand om mig. Men det sket sig. Riktigt rejält oxå. Där fick jag reda på mitt värde och det gjorde så jäkla ont. Där kom det nåt helt annat emellan. Där fanns det ingen plats för en nyopererad kvinna som behövde ses över. Där fanns det istället tid för det värsta tänkbara.
Jag var verkligen bara så obetydlig i min ensamhet och rädsla för vad den där knölen kunde vara. Obetydlig i jämförelse med ett hotellrum i Gävle.
Jag minns det som igår. Fy fan!!! Fy fan!!
Som tur var så klarade jag mig själv. Knölen verkade inte vara livshotande heller då jag fortfaramde inte fått något resultat. Alla nöjda och glada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar