Inte sådär som alla gör. Inte det här ytliga. Vill att någon helt utan dömande blickar verkligen ser mig. Rakt in i själen. Ser hur ont det kan göra inombords ibland. Ser sorgen bakom leendet dom dagarna då allt är kaos. Se bortom "the girl next door" "the good girl" "hon som alltid ler" "Fina Anneli"
Den fina Anneli känner sig ibland genomrutten, men ler ändå. Sprickorna i det sköra skalet som bara är en liten procent av helheten. Dom dagarna när man kämpar för att inte bryta ihop, tänk om någon kramade om en då. Dom kramarna är sällsynta, sällsynta men guld värda. Dom dagarna när man förtjänar det minst, det är då man behöver det mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar