Idag vaknar jag upp i en lägenhet som skulle behöva storstädas. Grejjer överallt, en karl som luktar alkohol ;), jag är öm i hela kroppen från en hård fredagskväll FORTFARANDE, jag saknar mina barn, jag oroar mig för pengar som jag inte fått på över 1 1/2 månad.
Vem ska köpa min mat, betala min hyra osv
Varför vill ingen anställa mig ?
När ska livet börja fungera normalt och jag känner seriöst för att byta liv med första bästa som passerar min balkong.
Och jag vet att det uttalandet är ganska riskabelt med tanke på vart jag bor.
Men då kanske ni förstår hur desperat jag är.
Utan pengar så infinner sig en oro i kroppen som är olidlig. Man tänker på det JÄMT. Och det ligger där och gror till nåt så stort och man känner sig så maktlös.
Fy fan !!!
Jag vill självklart inte byta bort mina barn och min pojkvän (kände att jag var tvungen att klargöra detta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar