Jag har alltid bett om ursäkt för den jag är.
Förlåt att jag är så känslig
Förlåt att jag är så svartsjuk
Förlåt att jag är så trög
Förlåt att jag inte hörde dig
Förlåt att du inte hörde mig
Förlåt att jag är ledsen
Förlåt att jag bryr mig
Förlåt att jag gjorde fel
Förlåt OM jag gjorde nåt fel
Förlåt att jag inte gjorde som du ville
Förlåt om jag är besvärlig
Förlåt om jag skrattade för högt, om jag vart för glad, om jag överreagerade, om jag verkade kall, om jag var otydlig, om jag sa som det var, om jag hjälpte dig, om jag inte hjälpte dig.
Men nu på sista tiden har jag blivit uppriktigt sagt JÄVLIGT TRÖTT på att be om ursäkt för mig själv.
För i min tanke och i min ibland förvirrade och okoncentrerade hjärna (som jag är medveten om att jag har) så försöker jag alltid agera efter det som känns bäst och som det oftast ligger en vänlig och god tanke bakom.
Och jag tänker inte omge mig av människor som jag känner att jag måste be om ursäkt för att jag är just JAG.
För någonstans så börjar jag förstå att jag faktiskt är en ganska bra person, som precis som alla andra har dåliga sidor OCH en hel del bra.
SÅ DET SÅ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar