Tänker på hur dom mår, deras ångest och deras framtid.
Tänker på hur ensamma dom känner sig.
Jag önskar att dom visste att dom inte är ensamma.
Att det finns flera barn som går igenom samma sak och känner samma känslor.
Att det finns hjälp att få och att det finns andra vuxna som lyssnar och som kan vara en trygghet om man inte har det hemma.
Att tänka på det här gör mig förkrossad, jag får ont i magen och jag blir ledsen. Jag blir ledsen för barnens skull och jag önskar att inget barn ska behöva ha ont i magen för att öppna dörren till det som ska vara ett tryggt hem att komma hem till efter skolan.
Vill bara krama om dom, säga att dom (tyvärr) inte är ensamma. Att det inte ska vara såhär. Att mamma/pappa är sjuk och att det inte är deras fel.
Hade jag pratat om det här när jag var liten, hade jag då fått reda på att jag inte var ensam. Har på äldre dar fått reda på att flera av mina kompisar hade liknande problem. Men dom höll också tyst.
.....................I Sverige lever cirka 400 000 barn och ungdomar med båda eller ena föräldern är inne i ett risk- eller missbruk av alkohol. Bara ett fåtal av dessa får den hjälp de behöver.
http://www.al-anon.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar