Bara en sån dag.....

Det är en sån dag där den här värdelösa och otillräckliga känslan infunnit sig. 

Jag känner mig lurad och lite som en idiot. 

Vet varken ut eller in och jag är faktiskt riktigt jävla trött på det.

Tog mig en PW i skogen idag i sommarvärmen. 

Gick vilse, talade och gnällde för mig själv mitt ute i urskogen. 

Men alla vägar leder till Kolarbysjön, så dit kom jag tillslut. Efter ca 7km.

Kollade klockan och insåg att jag hinner till Hugos fotbollsträning. 

Där var mina fina killar och jag fick tanka energi.......

MEN.......pga en händelse som gjorde att jag fick en en sån besvikelse och ledsamhet i mitt barns ögon gjorde att ALLA mina tankar försvann och jag tog  på mig alla hans känslor.

Besvikelser tillhör livet, men ååååå va jag önskar att jag kunde skydda dom mot vissa saker.
Minns själv hur det var när man var liten och det här med kompisar spelade en så stor roll och man kände sig utanför.

Ibland vill man stänga in dom i den trygga bubblan där inget kan skada dom.
Har seriöst gråtit i 20 min.
Älskade ungar !!!