När jag älskar gör jag alltid det "för mycket" och alltid mest. Det har jag alltid varit medveten om. Eller ja, iallafall trott och det har känts så.
Jag älskar inte så lätt, jag är fruktansvärt seg och rädd och försiktig. Men när det händer så går det inte att ta miste på.
Det är det värsta och det bästa här i livet.
Jag vet att det aldrig slutar bra för min egen del. Hjärtat har åkt på en hel del nitar. Men det slår fortfarande.
Men oavsett vilka relationer jag har haft så har jag aldrig ångrat att jag har älskat. Det är en del av mig. Jag är sån och den personen som är med mig kan nog inte tvivla på det jag känner.
Jag har riktigt riktigt riktigt svårt att säga dom stora orden, men kan jag så försöker jag visa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar