När jag ömsom gick och ömsom sprang på dom små stigarna i skogen med både solen och regnet som sällskap så kände jag mig så levande. Så lycklig och så stark.
Jag gör det här för min skull. För MIG.
Det är mina ben och mina tankar som tar stegen mot ett bättre mående.
Och idag mår jag bra. Jag skiter i sms:en jag inte får svar på. Jag skiter i att jag älskar någon som antagligen inte älskar mig. Jag VÅGAR älska, jag VÅGAR chansa.
Jag vågar för jag vet att jag har mig själv att luta mig emot, mig själv att falla tillbaka på, mina starka ben och mina tankar kan ta mig till en plats där jag mår bra.
Det är ingen annans jobb, det är MITT.
Ett steg i taget. Jag är värd att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar