Vissa delar i mitt liv är fulla med frågetecken.
Jag står som en dum jävla strut och väntar.......på vad ?
Frustrerad blir jag såklart, men hanterar det med ett lugn som imponerar även på mig själv. Jag kämpar med att inte lägga mitt värde i det som sker. Eller ska jag säga det som inte sker.
En del av mig ger upp. En annan del gör det inte. Men mitt liv stannar inte upp längre. Jag tar små små steg framåt emot någonting som känns som ett målsnöre. Ett steg i taget.
Men trots det så väntar jag i smyg. Väntar på.....vad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar