Igårkväll fick jag mysa lite. Sådär så det känns sådär jätte jätte jätte bra.
Underbart och konstigt och läskigt och på ett sätt ledsamt. Kan inte förklara varför. Men kanske är det för att jag inte tar något förgivet längre. Njuter för stunden. För vem vet när den kommer igen. Men när det där hjärtat har bestämt sig för att "så här är det", så har hjärnan inte mycket att säga till om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar