Mina stora killar.
Om ni undrar om jag slutat att älska mina barn för att jag inte skriver lika mycket om dom längre så kan jag berätta att så inte är fallet ;-)
Men detta är ju MIN blogg och när dom var små kändes det mer OK att skriva om dom på nåt vis jag inte kan argumentera för.
Men nu blir det annat när dom blivit större och får "ett eget liv" känner jag. Jag kommer absolut inte att utesluta dom, men håller mig ytlig till det vi hittar på istället för att berätta hur rosenrasande jag kan bli på dessa guldkillar ibland och varför ;-)
Så du kan vara lugn där borta i USA Tante Göril....dom kommer inte att försvinna från bloggen.
Love you and miss you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar