Att hitta mig själv betyder inte att jag går under rubriken "Perfekt".
Mer att jag har accepterat mig som jag är, med alla fel och brister och med alla mina goda sidor. Min bakgrund, min historia och mina val.
Men jag känner ett lugn inom mig nu som jag inte gjort tidigare. Aldrig någonsin faktiskt.
Mäktigt och så jäkla skönt.
Trots att jag ibland ifrågasätter min roll som mamma, att jag ständigt stressar hit och dit och att det inte finns tillräckligt med timmar varje dag för lek, tvätt, disk, jobb, innebandyträningar, matlagning, ekonomin, gymmet, vänner, familjen, kärleken, fritidslappar, läxor, scheman osv osv så finns nu en INRE TRYGGHET i mig som någonstans viskar att "det gör inget. Du fixar det här. Du mår faktiskt bra ändå i allt detta. För du är ärlig i dina känslor och du vet innerst inne att du duger och att ingen är perfekt. DU är bra på DITT sätt. Det är OK, att fela och ha brister. Det är OK att vara mänsklig och att stå för det"
Jag klagar hej vilt på en massa saker, men jag är tacksam för betydligt mycket mer.
Jag ÄLSKAR mitt inre lugn. Och jag älskar mitt yttre kaos samtidigt.
Tror det är det som kallas LIVET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar