Jag har aldrig varit en jägare. Jag har sällan "gått på" det jag vill ha och fjäskat för det.
Jag har förstått när jag inte varit välkommen. Har då aldrig sänkt mig så lågt att tråna, böna och be. Det ligger inte för mig. Det är under min värdighet på nåt vis.
*Skulle vara när jag bjöd upp den där stackars David (tror jag han hette, som jag var så kär i när jag gick i typ 5:an) TRE gånger till några romantiska ballader av Richard Marx på nåt gympasalsdisco på Mariaskolan. Tycker synd om han än idag, men han var typ den enda som sa JA hahahahaha*
Vill folk inte vara en del av mitt liv, då får dom gå.
Dom som vill dom stannar/kommer tillbaka.
Och just nu har jag alla dom finaste människorna i min omgivning. Och jag är otroligt tacksam för att dom väljer att vara där. Och att vara en del i mitt liv och att jag får vara en del i deras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar