Bryter ihop lite på jobbet. Vi kallar det "Pollenallergi" när jag sitter i kassan. Men näää det gick inte. Jag kan inte sluta gråta. Det är som om månader av känslor kommer nu. Finns ingen hejd. Känner mig så svag. Vet att det inte är en svaghet att gråta, kanske är det för att man bitit ihop så länge. Jag blir bara rädd för mig själv när jag inte hittar någon glädje i någonting annat än mina barn. Orkar inte mer nu. Åkte hem från jobbet. Går inte att sitta och storböla där direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar