Känner mig ensam, ful och oälskad. japp, jag är i det där patetiska stadiet i månaden. Men på riktigt, fulheten vet inga gränser. Jag borde spärras in.
Fick livstecken a´la Jail Mail. Borde bli glad för det, men av nån skum PMS-anledning blir jag bara ledsen. Han saknar mig, han tänker på mig, jag är en ängel, han har bokat in en ny telefontid så vi snart kan prata igen. Men varför blir jag inte glad av detta?
Fattar ni nu hur mycket makt den här jäkla PMS-perioden har. Den förstör mitt bästa. Den överskuggar all min glädje.
Skit grej !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar